Jakt med förhinder
En
jakt i Mars
FOTO: © Tomas
Johansson
|
Äntligen är det fredag och jag tar ut några timmar kompledigt
för att vinna några timmar extra dagsljus. Nu skulle det bli
ripjakt! Förväntningarna är höga och humöret på topp. Vad vi inte
visste var att vi skulle bli sittande i den lilla stugan på fjället
pga snöstorm. Insnöade med vinden vinandes runt stugknuten och
sikten nästan noll. Tur att det åtminståne fanns en bunt
skvallertidningar med olösta korsord i stugan. Ingen jakt med andra
ord och helgen blev milt uttryckt inte alls som förväntat. Känns
situationen igen? Här är ytterligare några situationer då jakten
helt eller delvis blivit spolierad. Håll till godo.
Att man inte lär sig nått med åren (men man gör nog
det).
Sista jakt veckan i mars 1995 –10C o hård vind. Vi kom iväg
tidigt på måndagsmorgonen. Vädret var bra men efter ca 4 mil med
skoter slog vädret om. GPS én visade att vi var framme och efter en
stunds letande hittade vi till sist kåtan. Vinden ökade fram mot
natten och efter tre dagars eldande med en sprucken vedkamin var all
medtagen ved slut. Efter att en dags letande ute i stormen så
hittade vi lite ved så att vi kunde elda två dagar till. På
eftermiddagen på fredag sprack det upp och vi kunde lämna vårat
tillfälliga hem. Det blev ingen jakt den gången (jo två timmar blev
det sista dagen).
Lucia 1996 –15 C o frisk vind. Vi var färdiga och redo att fara.
Vi hade kommit iväg lite sent och det var redan mörkt.
Väderprognosen hade lovat fint väder under natten, så det skulle
inte bli några problem att köra under kvällen. Men efter 3 timmar
och 20 mils bilkörning blev allt vitt och vi bestämde oss att sova i
bilen och göra ett försök på morgonen. På morgonen var det lika
dåligt väder så vi vände och begav oss hem.
En dag i februari 1996 –28 C o vindstilla och månsken. Fredag kl.
20:00 såg vi var vi skulle slå läger. Det var bara en kilometer
skoterkörning kvar. Bara över sjön till östra sidan av fjället. Det
var riktigt kallt och det skulle bli skönt att slå upp arken och
komma in i värmen. Men mitt på sjön satt vi fast! Det var minst 30
cm vatten på isen. Efter 4 timmars resultatlöst slit med
vattenindränkta skotrar bestämde vi oss för att slå upp arken på
isen. På morgonen var det var inga problem att köra eftersom de
gamla spåren nu var frusna.
En annan dag i januari 1997 –10C o ½ meter nysnö. Kom inte längre
än 1 km från bilen så satt vi fast med skotrarna i snön. Vi
beslutade att sova en natt i arken (uppslagen mitt på vägen) för att
på morgonen spåra utan kälkar till lägerplatsen.
Trettondagen 2000 -22 C o Väder omslag på natten till –2 C o
Efter 8 kilometers skoterfärd blev det ospårat och det var vatten på
varje pöl (sjö) som vi passerade. Efter ca 2 mil satt vi fast i
vattensörjan med tre skotrar och två kälkar. Efter 4 timmars slit
var vi lös och beslutade att slå upp tältet. Dagen efter när vi var
tillbaks vid bilarna kund vi konstatera att vi hade kört över 10 mil
men hade planerar att köra ca 3 mil.
Tomas
Engstrom 00-02-16
